I dag används asken av renskötare och jägare som förvaring i ryggsäcken åt smör, utseendet på askarna kan variera mycket beroende på slöjdarens skicklighet och traditionskänsla.

I skogslandet har även handel med ortsbefolkning och nybyggare medfört att svepta askar ofta används, man bör vara mycket noga med materialval när smöraskar ska göras. Smör är känsligt och tar lätt smak av trä, t.e.x. sälg,  rönn eller al är olämpligt att använda. Björkvril eller björkrot masur är trämaterial som bör användas, vad man bör betänka att inte använda saltkokade vrilar dom kan ge en besk smak åt smöret. Storleken varierar ganska mycket men dom askar jag gort åt renskötarna kring Arvidsjaur skogssamebyar är ca 10-15 cm.

Förr så ärvdes många bruksföremål från generation till generation bruksslöjden hade mycket hög kvallite och lång livslängd, jag har sett mycket gamla askar i bruk hos renskötare i södra norrbotten och i västerbotten.

Rensmör har inte används i någon större omfattning i skogssamisk miljö p.g.a. svårigheten att bevara och lagra det, det var även mycket tidskrävande att göra smör. Rensmör åts till magert kött och framförallt till torkad fisk, fram till 13-19 augusti så användes renmjölken främst till osttillverkning då det ansågs för varmt att göra smör. Och vid allhelgona helgen så upphörde oftast mjölknigen av vajorna.

Tillverkningen av rensmör skilde sig mycket från svenskarnas tillverkningsmetod i forna tider, samernas smör gjordes på följande sätt, löpe lägges i kall renmjölk som då löper och blir tjock 2) stampas med en klubba av björk tills massan slutat klimpas 3) röres med tvära, att det blir tunt; 4) uppvärmes;  5)  tväras igen; lägges i en ren vom och piskas eller kubbas; 6) lägges i bytta eller i blåsor om det skulle förvaras till vintern.