
Tändsticksfodral användes förr när svavelstickor ersatt eldstålet, svavelstickorna var mycket känsliga för fukt och vatten och kunde självantända.
Så en hylsa av horn eller ben var ett väl genomtänkt och praktiskt förvarings sätt, och dessutom estetiskt vackert med möjlighet till vacker gravyr som gjorde alstret unikt och personligt vilket alltid varit viktigt för lappslöjden både förr och nu.
Att hålla tändstickorna torra var absolut livsviktigt då vädret ofta var dåligt med hård vind och regn-snö oväder och temperaturer ner till 30-40 grader kallt så var elden livsavgörande i gamla tiders nomadliv.
Tändstickor användes naturligtvis av både män och kvinnor, till skillnad från kvinnorna så hade männen sina tändstickor i ett fodral inlindat i en skinnpung stoppat i barmen eller i ryggsäcken som tillsammans med en bit torrkött och buljong eller kaffe skulle räcka under dagens renskötartur.
Kvinnorna hade ofta en tändsticksdosa fäst i gehänget och ett i trä inne i kåtan. Kvinnofodralen –doserna var ofta mer påkostade eftersom dom hängde synliga i gehänget.
I västerbotten och södra norrbottens skogssamebyar har det alltid funnits mycket skickliga slöjdare, och slöjdarna har på ett enastående sätt lyckats behålla det gamla kulturarvet i kombination med nybyggarlivet.